Avvikelser från god forskningssed

Med oredlighet i forskning brukar allmänt avses att fabricera, förfalska, plagiera eller stjäla vetenskapliga data och resultat, kort sagt att fuska på olika sätt. De senaste åren har flera fall som exemplifierar sådant beteende passerat revy i media. Man kan också se dessa fall som avvikelser från god forskningssed. God forskningssed vilar på några grundläggande principer: att det går att lita på att forskningen håller hög kvalité, att forskningen utförs och rapporteras på ett sanningsenligt sätt, utförs med respekt för viktiga samhälleliga värden, samt att forskaren tar ansvar för sin forskning och dess följdverkningar.

Eftersom staten och medborgarna liksom de kommersiella intressenterna behöver tillförlitliga vetenskapliga resultat, samtidigt som det är av vikt att allmänheten kan behålla sitt förtroende för forskningen, är det en självklar sak att varje forskare skall vinnlägga sig om ett redligt förfarande. Högskolelagen stadgar att i "högskolornas verksamhet skall vetenskapens trovärdighet och god forskningssed värnas".

LAG OM ANSVAR

I den nya lagen om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning ges följande definition av oredlighet:

en allvarlig avvikelse från god forskningssed i form av fabricering, förfalskning eller plagiering som begås med uppsåt eller av grov oaktsamhet vid planering, genomförande eller rapportering av forskning.

Den europeiska kodexen för forskningens integritet definierar de tre centrala begreppen så här:

• Fabricering innebär att man hittar på resultat och dokumenterar dem som om de vore riktiga.

• Förfalskning innebär att forskningsmaterial, utrustning eller processer manipuleras, eller att uppgifter eller resultat ändras, utelämnas eller undanhålls utan att det är motiverat.

• Plagiering innebär att andra personers arbete eller idéer används utan att den ursprungliga källan anges på korrekt sätt, vilket strider mot de ursprungliga upphovsmännens rätt till resultatet av sitt intellektuella arbete.

Utredning av MISSTÄNKTA avvikelser från god forskningssed

Den 1 januari trädde lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning i kraft. Nämnden för prövning av oredlighet i forskning är en nyinrättad statlig myndighet som har till uppdrag att pröva frågor om oredlighet i forskning. Nämnden ska därmed bidra till att upprätthålla god forskningssed och säkra ett högt förtroende för svensk forskning och Sverige som en ledande forskningsnation.

Ett ärende om oredlighet i forskning kan initieras på tre olika sätt:
 
    1.  genom ett överlämnande från en forskningshuvudman,  
    2.  genom en anmälan, eller
    3.  på nämndens eget initiativ.

Nämnden ska endast pröva frågor om oredlighet i forskning (research misconduct), Om ett ärende avser andra avvikelser från god forskningssed finns fortsatt en skyldighet för de lärosäten som omfattas av högskolelagen och högskoleförordningen att utreda sådana avvikelser. Av lagen (2019:504) om ansvar för god forskningssed och prövning av oredlighet i forskning framgår att en forskare ansvarar för att följa god forskningssed i sin forskning och att forskningshuvudmannen har det övergripande ansvaret för att forskningen utförs i enlighet med god forskningssed. En vägledning till hur lärosätena kan jobba med oredlighet och andra avvikelser från god forskningssed har utarbetats av SUHF.

Eventuella påföljder - som t.ex. kan bestå i en varning, löneavdrag, uppsägning, avsked eller åtalsanmälan - beslutas av rektor och/eller högskolans personalansvarsnämnd.

Man kan vid misstanke förstås också underrätta den tidskrift eller det förlag som publicerat oredlig eller oetisk forskning. Hur de skall samarbeta med forskarens institution har COPE tagit fram riktlinjer för (Cooperation between research institutions and journals) som sedan också utvecklats i en artikel: Cooperation And Liaison Between Universities And Editors (CLUE).

Hur länge efter det påstådda fusket kan anklagelser göras och undersökningar ske? I Sverige finns i lagen om ansvar en gräns vid 10 år om inte särskilda skäl föreligger för att gå ännu längre tillbaka.

Internationella riktlinjer

OECD har utgivit Best Practices for Ensuring Scientific Integrity and Preventing Misconduct.  Också InterAcademy Council har utarbetat en rapport om "responsible conduct" i en globaliserad forskarvärld. Även European Group on Ethics har producerat ett statement

Hur man bör se till att den vetenskapliga litteraturen hålls korrekt beskrivs i RePAIR Consensus Guidelines.

När man samarbetar i internationell forskning kan skillnader mellan nationella regler ställa till svårigheter vid misstänkt oredlighet. Ett förslag till hur sådana omständigheter bör hanteras föreligger i OECDs Investigating Research Misconduct Allegations in International Collaborative Research Projects.